Sa jag inte det?

av Sleeping Fools

Det här går ju inte. Sa jag inte att jag skulle sitta till sent och lyssna på musik och inte skriva reportaget jag verkligen borde skriva, utan istället skriva andra saker. Gamla minnen. Jävla kärlek jävla saknad. Men längtan är nog den som är värst. Sådana här dagar. De är så tomma. Som havet. Skrev något mer från tågresan igår. Just om kärlek och hav. Få se om det kanske dyker upp i slutet på det här inlägget. Det har varit så mycket nu. Hemkommen från Riga förra veckan, sedan tre dagar skola som inte var riktig skola, jag vet inte riktigt vad vi gjorde. Fick inget skrivet iallafall. Sedan småland med kören på fredag till söndag kväll. Vilket iförsig var väldigt trevligt, men uttröttande. Sedan kaggeholm tidigt måndag morgon för intagningsprov. Tisdag ännu tidigare morgon, snackar innan 5, tåg till bollnäs. Trevligt var det med. Träffa massa folk, vissa man inte träffat på ett år, och nya fina människor. Vore kul att komma in där även om det känns svårt. Vore iförsig skönt att bo kvar i Stockholm också, om jag kom in på Kaggeholm vill säga. Fuck min röst är trött. Orkar inte. Vill bara sjunga. Gå ut i regnet vill jag också! åh. Så mycket jag vill, så mycket jag inte vill. Så fastnar man här med musiken och gör ingenting, förutom att känna och lyssna såklart, och det är väl inte fy skam det heller. Men ögonen börjar tröttna. Och huvudet vill bara lägga sig på kudden och tänka och längta och krama netbaby och sedan sova. Och arg är jag. Arg för att en riktigt bra musiklärare tvingas avgå. Någon som lärt mig mycket om musik. Vetskap jag inte skulle klarat mig utan. Men mer om det en annan gång.

Du ser ett hav. Ett oändligt hav. Horisonten går i ett med himlen. Och det är allt du ser. Allt du är.
Havet som kärleken. Fångar dig. Drar ner dig. Du drunknar i kärleken. När det är dags för dig att ta dig upp har du glömt hur man simmar. Hur man simmar ensam. Du ser inte de andra fiskarna omkring dig. Till slut kommer du ihåg hur man rör sig och du tar dig ovanför ytan, men allt du ser är ett oändligt hav. Knappt en horisont.